|
|
|
| Hem Forum Blogg Kalender Kontakta Oss | |
|
|
|
Välkommen till CK Distans!
Man kan cykla långt på olika vis och alla som cyklar långt har sin egen bild av vad "långt" egentligen är. I Cykelklubben Distans samlas cyklister som gärna cyklar långt utan att nödvändigtvis utrusta cyklarna med pakethållare och packväskor, trots att distanserna som avverkas är 20 mil och uppåt. Vi cyklar och arrangerar randonnélopp och ultralopp, arrangemang som sporrar både anmärkninsgsvärt snabba cyklister och något mindre fartbesatta cyklister. Knepet för att hinna med 60 mil under en helg, även om man sällan marschar 30 km/h, är korta raster. Lägg till en cykelvan kropp, mat och dryck, sällskap och ett nyfiket sinne, och det finns knappt gränser för hur långt du kommer på en långhelg. Det säger ju sig själv. RANDONNÉ
Randonnécykling är ett "franskt sätt" att cykla långa distanser. Det randonnélopp som över tjugo länders randonneurer ser fram emot allra mest, är Paris-Brest-Paris. PBP går vart fjärde Brevetlopp arrangeras årligen som anspråkslösa och trevliga träningsturer men har kvalificeringsstatus just de år PBP går av stapeln. Distanserna är 20, 30, 40 och 60 mil. Att genomföra en brevet, innebär att man bland annat har att förhålla sig till en maximi-och en minimihastighet, 35 respektive 15 km/h. Under 60-milaren har man tid att sova, vilket de flesta gör. Man får inte ta emot hjälp av någon som inte är deltagare utmed sträckan. Det är däremot helt ok och väldigt vanligt, att cykla i grupp. Till skillnad från i konventionella motionslopp finns inga vätskekontroller. Man förväntas sköta mat- och vätksebehovet genom att ta med sig det man behöver och/eller handla utmed vägen. För att hitta rätt i vägnätet får man en karta och en vägbeskrivning av arrangören. Ett stämpelkort ska också följa med hela breveten. Det fungerar som ett kvitto på att man har Randonnécykling kan alla cyklister ägna sig åt, man behöver absolut inte vara snabb eller ha cyklat två tusen mil varje år de senaste 15 åren. Man ska först och främst tycka om de längre
ULTRACYKLING
Att tävla i ultracykling innebär att cykla solo, utan klungcyklingens lä för vinden, utmed en i förväg bestämd sträcka. Du har en personlig följebil som huvudsakligen befinner sig strax bakom dig på vägen. Meningen med följebilen är att du ska kunna vara inriktad till 100 procent på cyklingen, bland annat genom att tidskrävande aktiviteter som exempelvis att stanna för att fylla på flaskorna eller läsa vägbeskrivningen, försvinner. Den transporterar allt du behöver under loppet, inklusive mat, kläder och eventuell reservcykel och bildar samtidigt en "sköld" mot trafik som kommer bakifrån. Allt detta gör att deltagarna i ultratävlingar kan cykla effektivt och dessutom känna sig tryggare än vanligt på vägen. I alla ultratävlingar gäller att varje deltagare i soloklassen måste ha en bil, med tre personer i. Under riktigt långa tävlingar är två bilar att föredra. En insikt som kan sägas vara fundamentet inom ultracyklingen, är att ju mer tid man spenderar på cykeln, desto snabbare kommer man fram. Tips inför genomförandet av en ultratävling - Det är lättare att cykla väldigt långa distanser i ett svep om du mentalt delar in resan i korta bitar. Fokusera på närmaste ort, vägbyte eller annat. - Dina medhjälpare måste vara helt införstådda med vad du som tävlande har för målsättning. De ska ha dig i fokus från början till slut, förse dig med vad du vill ha när du sitter på cykeln större delen av dygnet. De är där för dig! Samtidigt är det sjävklart att deras omständigheter bör vara så goda som - För råd om träning och annat inför långdistanslopp är ultracycling.com en vettig plats att utgå ifrån. Man kan även utnyttja ultradiskussionsgruppen på topica.com. - Ta med dig minst två par skor. Fötterna kan behöva omväxling, speciellt om du har besvär med "hot feet", alltså drabbas av brännande, svidande fotsulor. Är det riktigt varmt kan fötterna svälla. En eller två storlekar extra kan vara nödvändigt på ett av paren. - Upprätta kontakten mellan bil och dig med hjälp av små, lätta radioapparater. De underlättar när ni är i behov av snabb kommunikation. Dina medhjälpare måste t ex ha ständig koll på hur du mår, viktigare ju längre in i loppet du är. Medhjälparna i Ultralopp Att få tag i de två eller tre personer som ska finnas i följebilen under ett lopp är för de flesta lite av en tävling i tävlingen. De som blir tillfrågade tycker oftast spontant att det låter som en Vad kan man då berätta om det förtroendefulla uppdraget för den tilltänkte medhjälparen? Vad har besättningen (servicepersonalen etc) för huvudsakliga uppgifter? + att förse cyklisten med mat och dryck vilket nästan uteslutande görs när cyklisten är i rörelse. + att läsa vägbeskrivningen och i samband med langning av vätska eller med hjälp av radio förmedla denna till cyklisten. + att ungefär var 5:e mil rapportera passagetider till tävlingens resultatsida. + att serva cykeln i största möjliga mån. En komplett reservcykel är att rekommendera men att byta slang och andra enkla åtgärder ska kunna utföras. + att kunna ge massage är en stor fördel. + att ”tänka” åt cyklisten i alla lägen men givetvis främst när den mentala och fysiska tröttheten börjat göra sig gällande. + att stötta cyklisten moraliskt i alla upptänkliga situationer. Humöret och självförtroendet går upp och ner. Annat av olika vikt som medhjälparna kan ägna sig åt: + undvika bensinstopp… + bevaka kalori- och kolhydratintag för optimalt resultat och välmående. + föra annan statistik, exempelvis över tiden som går åt till olika moment. Att efteråt kunna analysera fördelningen av mängden tid cykeln rullar respektive inte rullar är högst intressant + föra allmän loggbok. Väder- och vinduppgifter och inte minst cyklistens uppträdande är värt att bevara. + logga resan med en GPS (även om loppet i år inte har koordinatuppgifter.) + dokumentera resan med en kamera. Medhjälparna ska helt enkelt lotsa fram cyklisten på vägen fram till målet så effektivt och säkert det går.
PARIS-BREST-PARIS Randonnécyklingens ursprung, Paris-Brest-Paris, eller PBP för dess vänner, har fått en närmast mytisk ställning bland randonneurer. Inte för att det är ett slags Mount Everest,
I början, för drygt 110 år sen, var Paris-Brest-Paris ett linjelopp som faktiskt utgjorde en förebild för Tour de France. Först på 1960-talet fick PBP den formen den har idag; ett randonnélopp utan officiellt tävlingsmoment. Arrangemanget var i inledningen givetvis en helfransk affär men fler och fler länders cyklister har synts i startlistan för varje gång. Den senaste omgången i augusti 2003, var till exempel premiäråret för japanska deltagare. Totalt hade närmare 4000 anmält sig varav drygt 200 danskar och 400 från USA. Från Sverige kom cirka 50 cyklister vilket är den bästa svenska siffran hittills. PBP är för många deltagare en i hög grad social tillställning. Uppladdningen som inleds minst ett år innan med de olika kvalificeringsloppen, erbjuder redan de på minnesvärda
Från St. Quentin-en-Yvelines i södra Paris går sträckningen ut till hamnstaden Brest, en stad inte långt från de allierades landstigningsplats i 2:a värlsdskrigets slutskede. I Brest vänder man om tar samma väg tillbaka till Paris. Det låter kanske inte så fantasifullt men i verkligheten upplever man vägarna som nya i stort sett hela vägen. Fyra tusen cyklister trampar genom små byar och inte minst, uppför och nerför backarna som dominerar landskapet. Backarna är sällan branta utan framför allt längre än vi är vana vid här hemma. 90 timmar är maxtiden för alla deltagare. Eftersom ambitionsnivå och förutsättningar ser tämligen olika ut mellan många deltagare, har man tre startgrupper att välja mellan. De är uppdelade efter totaltid. Vid anmälan väljer man den startgrupp som ligger närmast den sluttid som man själv tror att man kommer att få.
PBP arrangeras av ACP, Audax Club Parisien. Redan 1891 gick loppet för första gången och det var, för att uttryca sig milt, ett kraftprov. Cyklarnas utförande och vägarnas beskaffenhet hjälpte till att sätta ribban. De första sju gångerna var det en tävling och det dröjde inte länge innan Paris-Brest-Paris blev en förebild för Tour de France. På 30-talet arrangerades den första randonnén i samband med att proffsen tävlade sig genom Bretagne. Efter andra världskriget började proffsloppen få en annan inriktning och de långa distanserna var inte längre attraktiva för sponsorer och därmed i praktiken inte för cyklisterna. Det sista året proffsen utgorde stommen i PBP var 1951. Sedan dess är det helt och hållet randonneurernas cykellopp.
Det skapas mycket magi varje gång ett PBP pågår. Och inte bara då; också under förberedelserna och inte minst efter loppet, när allt man har varit med om ska gås igenom i tankarna och analyseras tillsammans med andra. Det finns en enorm mängd små och stora beståndsdelar i hela företeelsen som sammantaget helt klart får människor att älska något som för oinvigda, även bland cyklister som inte ryggar för att ägna kanske en dag åt att cykla, förefaller vara enbart plågsam, minst sagt bökigt och rentav idiotiskt. Att randonnécykling till stor del handlar om kamratskap går igen i åtskilliga berättelser. Det fantastiska bemötandet av fransmännen utmed vägarna kan man knappt undgå att höra talas om, även på avstånd. Det är inte många deltagare som glömmer bort namnen på byarna där korten stämplats och man tillbringat fem minuter eller 1 1/2 timme med att äta och kanske sova. Säg Fougeres och somliga personer får en speciell glans i ögonen. Tinteniac fungerar det med.
Nästa tillfälle att delta i Paris-Brest-Paris är augusti 2011. Första startgruppen ger sig iväg 20.00 på måndagkvällen om upplägget blir detsamma som de senaste gångerna. Skriv in i almanackan. Rekommenderad läsning är följande engelskspråkiga historik skriven av Bill Bryant från Randonneurs USA.
RANDONNEURS SVERIGE / STOCKHOLM ARVIKA GÖTEBORG KIL LINKÖPING MALMÖ NÄSSJÖ SKÖVDE SUNDSVALL TROLLHÄTTAN VÄSTERÅS ÖREBRO Källa: Randonneurs.se
Har du allmänna tankar angående sidan, eller annat som har med vår klubb att göra? Maila oss gärna, du hittar våra kontaktuppgifter här. |
|
| Copyright © 2005 www.ckdistans.se - All Rights Reserved. Designed by SmartWebby.com - Modified by Sven-Erik Olsson |
Catharina Berge med crew, RAAM 2005
